Bakgrund och Historik Westley och MacLeans kommunikationsmodell föreslogs av Bruce Westley och Malcolm S. MacLean Jr. 1957. Modellen är en anpassning från Newcombs kommunikationsmodell och inkluderar även koncept från Lewins modell. Den betraktas som en interaktiv modell för att förstå kommunikationsprocesser och skiljer sig från andra modeller genom att den inte börjar med avsändaren utan med miljöfaktorer som påverkar avsändaren.
Tillämpning Modellen kan tillämpas i både interpersonell och masskommunikation. Den betonar vikten av feedback och rollen som “gatekeepers” och opinionsledare har i att påverka meddelanden. Miljöfaktorer och subjektiva tolkningar är centrala i hur meddelanden skapas och tolkas.
Exempel i Praktiken Ett exempel på tillämpning av modellen kan vara en situation där en person ‘A’ är på väg till ett möte och oväder ‘X1’ och kraftigt regn ‘X2’ börjar. Vägarna ‘X3’ är blockerade och ‘A’ måste kommunicera till mötesdeltagarna att hen inte kommer att anlända i tid. ‘A’ kan informera alla andra via telefon.
Fördelar och Nackdelar En styrka med modellen är dess erkännande av miljöfaktorer och subjektiva tolkningar i kommunikation. En nackdel är att modellen är tvådimensionell och kan inte räkna med multidimensionella kommunikationsevenemang som involverar en bredare kontext och ett större utbud av kommunikationsmeddelanden.
Sammanfattning Westley och MacLeans modell erbjuder värdefulla insikter i kommunikationsprocessen och kan vara ett användbart verktyg för att analysera och förbättra kommunikation i olika sammanhang, inklusive kommunikationsforskning. Modellen hjälper oss att fokusera på de sociala och kulturella sammanhang som påverkar vårt sätt att kommunicera och de meddelanden vi tar emot.
Referenser: