Sex angreppssätt vid förändring

De sex förändringsangreppssätt av Kotter och Schlesinger är en modell som ska förhindra, minska eller minimera motståndet till förändring i organisationerna.

SKÄLEN TILL MOTSTÅND VID FÖRÄNDRING

Enligt Kotter och Schlesinger (1979),  finns det fyra skäl till att vissa bestämda personer motsätter sig förändring:

1. Trångsynthet- egennytta. Några personer är mer bekymrade över implikationen av förändringen för dem själva och hur den kommer att påverka deras egna intressen, än att i stället betrakta den effekt det eventuellt kan få på framgången i affärsverksamheten.
2. Missförstånd. Kommunikationsproblem; otillräckligt med information.
3. Låg tolerans mot förändring. Vissa personer är mycket angelägna om att känna sig säkra och att ha stabilitet i deras arbete.
4. Olika bedömningar av situationen. Några av de anställda håller förmodligen inte med om skälen till förändringen och med de fördelar och nackdelar det blir i och med förändringsprocessen.

SEX ANGREPSSÄTT FÖR ATT HANTERA MOTSTÅND VID FÖRÄNDRINGAR

Kotter och Schlesinger har satt upp följande sex förändringsangreppssätt för att hantera förändringsmotstånd:

1. Utbildning och kommunikation. Där det finns en brist på information eller felaktig information och analys. En av de bästa vägarna till besegra motstånd till förändringar är: att informera och utbilda personer om förändringsinsatsen på förhand. Förberedande kommunikation och utbildning hjälper anställda att se logiken bakom förändringsinsatserna. Detta reducerar ogrundade och oriktiga rykten angående effekterna av förändringen på organisationen.
2. Deltagande och medverkan. Där initiativtagarna inte har all den nödvändiga informationen förberedd före förändringen, och där andra har betydande makt att utöva motstånd. När anställda är involverade i förändringsförsöket, så är det mer troligt att de önskar förändra i stället för att motsätta sig den. Detta tillvägagångssätt minskar rimligen motståndet hos de som blott samtycker vid förändringar.
3. Facilitering och support. Där personer motsätter sig förändring, på grund av anpassningsproblem. Genom att vara stödjande för de anställda under svåra tider, kan chefer förhindra potentiellt motstånd. Ledningens support hjälper de anställda att hantera deras rädsla och ångest under övergångsperioden. Grunderna till motstånd vid förändringar är troligtvis detta: föreställningen om att det kommer att bli någon form av skadlig effekt tillfälligtvis vid förändring i organisationen. Typiskt för detta tillvägagångssätt är specialutbildning och rådgivning, utanför de normala kontorslokalerna.
4. Förhandling och överenskommelse. Där någon eller någon grupp kan förlora något på grund av en förändring och där en individ eller grupp har betydlig makt att motsätta sig den. Chefer kan bekämpa motstånd, genom att erbjuda ett incitament till de anställda att inte motsätta sig förändringen. Detta kan göras, genom att låta personer som motsätter sig förändringen få veto på vissa bestämda delar av förändringen som är hotande. Eller personalen, som motsätter sig förändringen, kan erbjudas incitament till att lämna företaget genom tidigt utköp eller till och med avgångar. För att undvika erfarenheten av förändringssatsningen. Detta tillvägagångssätt är lämpligt där de som motsätter sig förändring är i en maktposition.
5. Manipulering och samverkan. Där andra taktiker inte kommer att fungera eller är för dyra. Kotter och Schlesinger föreslår att en effektiv manipuleringsteknik är: att samverka med personer som motsätter sig förändring. Samverkan innebär att ta med en person i en förändringsledningens planeringsgrupp för sakens skull istället för deras egentliga bidrag. Det innebär ofta att välja ledare bland de personer, som motsätter sig förändringen, till att delta i förändringssatsningen. Dessa ledare kan ges en symbolisk roll i beslutsfattandet, utan att hota förändringssatsningen. Notera detta: om dessa ledare känner på sig att de manipuleras, är det troligt att de kommer att utöva ännu mer motstånd än om de aldrig inkluderades i förändringsledningen.
6. Uttalade och underförstått tvång. Där skyndsamhet är viktigt. Och bör endast användas som en sista utväg. Chefer kan tydligt, eller underförstått tvinga anställda till att acceptera en förändring, genom att göra klart att ett motstånd till förändring, kan leda till: jobbförlust, avskedande, omplaceringar eller att inte befordra anställda.