S.D.N. Cook och J.S. Brown förordar att mycket av det nuvarande arbetet om organisatorisk kunskap, intellektuellt kapital, kunskaps-skapande organisationer, kunskapsarbetare och liknande baseras på en enkel traditionell förståelse av hur kunskap naturligt uppstår. I denna ”kunskap som man besitter”, behandlas kunskap som något som människor besitter har tillgång till. Ännu kan inte denna vision redogöra för kunnandet som kan finnas hos individer- och i gruppers handlingar.
Kända som aktionsåtgärder för ”kunskap i handling.”, Dessutom, kunskapsteorin som innehas tenderar att ge förmån för uttalad- före underförstådd- kunskap. Den har också en benägenhet för att ge förmån till individuell kunskap före gruppers kunskap.
Aktuellt arbete om organisationer begränsas av detta synsätt och av den knappa uppmärksamhet som ges till vetskap (knowing:vetskap genom handling och knowledge: kunskap som man besitter). Organisationer förstås bättre om uttalad-, tyst-, individ- och gruppkunskap behandlas som fyra distinkta och fullt jämställda former av kunskap. Var och en av dem gör en insats som de andra inte kan eller förmår. Kunskap och vetskap bör ses som att de ömsesidigt stöttar varandra; och inte som konkurrerande.
Handlingar som sker i gruppen kan inte reduceras till endast de handlingar som utförs av enskilda individer i gruppen. Cook and Brown identifierar 4 olika typer av kunskap: uttalad och underförstådd på de individuella och gruppnivåer och betraktar hur de överbryggas av den aktiva processen av vetskap (knowing) (OUBS, 2001). Processen som i handling använder sig av olika kunskapstyper, kan i praktiken beskrivas som ”en generativ dans”. Enligt denna metafor, kan inte kunskapsskapandet förlita sig på ett innehåll/lager av kunskapselement (besittning)utan till förmågan att använda dem som verktyg (handling).
Cook and Brown framhåller, att kunskap är ett verktyg för vetskap genom handling, att att veta är en aspekt av vår växelverkan med den sociala och fysiska världen, och att samspelet av kunskap och att veta kan frambringa ny kunskap och nya vägar till att få vetskap.
Modellen från Cook and Brown som utvecklats från:
Den tillför ett dynamiskt element om kunskap och som delvis motsäger den traditionella synen på kunskap som; kunskap-som-tillgång, eller synsättet av kunskap som en resurs för hur kunskap uppstår. Denna modell liknar synen från Nonaka och Takeuchi i deras SECI model, som ser kunskapsskapandet som en omformning av de olika kunskapens beståndsdelar.
Ramverket från Cook och Brown hjälper till att tänka och se på kunskap i ett organisatoriskt sammanhang och förståelse för varför och hur vi vet saker kollektivt. Deras modell förstärker länken mellan produkten och processinnovationen. I deras synsätt, kunskapsformer fördelade bland individer och grupper är inte det enda nödvändiga för produktutveckling; vägar till ”att veta” reflekteras i interaktionen hos arbetarna med varandra och deras arbetsobjekt är också nödvändigt (OUBS, 2001).
Modellen illustreras genom att använda det enkla exemplet om ett bageri: Relevanta verktyg är:
En lärling kan lära sig, eller att vara en del av alla dessa beståndsdelar, han eller hon kommer att behöva erfarenhet för att göra bröd: kunskap som handling.
There are no similar listings
Reset© All rights reserved. Created with Voxel