Analogiskt strategiskt resonemang beskrivs av Giovanni Gavetti och Jan W. Rivkin i den fascinerande artikeln i HBR, April 2005. Även om författarna absolut inte uppfunnit det analogiska resonemanget, så förtjänar de ändå ett erkännande för att ha förklarat hur det används och hur de bäst kommer till användning inom strategiskt beslutsfattande. Enligt författarna så kan chefer dra fördel av att förstå deras egna resonemang med hjälp av analogi. Utsatt för ett obekant, nytt, problem eller en möjlighet, så tänker erfarna chefer ofta tillbaka på någon liknande situation som de har sett eller hört om tidigare och drar slutsatser utifrån detta, och applicerar samt överför därefter de lärdomarna till den nuvarande situationen. Strategiskt resonemang genom att använda analogi kan vara mycket kraftfullt om använt på rätt sätt, men har tyvärr också viktiga fallgropar. Jämfört med till exemplevis härledningen och genom att pröva sig fram, så har Analogiskt Strategiskt Resonemang (enligt Gavetti och Rivkin) fördelen att strategiska problem är ingendera så nya och komplexa att man endast genom att pröva sig fram kan erbjuda hjälp, och inte är de så kända och modulära att de tillåter härledning. Här är skälet till varför Analogiskt Strategiskt Resonemang ofta används av strategiska beslutsfattare
De politiska forskarna Ernest May och Richard Neustadt fann ut, att det analogiska resonemanget ofta vilseleder de politiskt ansvariga.
För att undvika begränsningarna eller fallgroparna av analogiskt strategiskt resonemang Gavetti och Rivkin rekommenderar följande fyra stegen:
There are no similar listings
Reset© All rights reserved. Created with Voxel